Ingenting vet jag. Vad vill jag, vad känner jag, vad tänker jag och vad vill jag ha? Ingen aning. Det går ut över sånt jag kan kontrollera själv, och konsekvenserna av det är inte bra... Åh, en flaska vin eller två, och bara gömma mig i dimman en stund. När alkoholen kommer in slinker sanningen ut. Kanske det jag behöver? Lätta på det känslomässiga låset och låta mina inre ord komma fram. Vad är jag rädd för?
Det jag vet är att de två guldkulorna som ligger i asken i mitt nattduksbord ger mig spänning och glädje. Tack Ben Wa! Utöver Ben Wa är det tunt med spänning...