Allt som kommer ur min mun är syrligt. Nästan alla ord har en ton av missnöje, frustration och irritation. Att kväva det är omöjligt. Får med ens dåligt samvete, samtidigtnsom det är skönt att låta lite sippra ut. Men, trots det är det massor av negativ energi som vill fly.
Jag vill bråka, jag vill skrika, jag vill slåss, jag vill gråta. Ge mig en fylla, något som dövar, som får mig att tappa lite kontroll, som kan hjälpa till att tömma.
Känner mig tragisk, orättvis och feg. Och arg, så arg. Jag känner mig löjlig.
Lång tid ska spenderas tillsammans. Det gör mig rädd. Bita ihop, går det? Kommer jag explodera? Behärska mig, behärska mig. Tänk på allt som står på spel. Det gör jag, det gör mig extra rädd, och då blir jag mr frustrerad. Vad är rätt, vad är fel?