För snart 6 år sedan mötte jag en man, en fantastisk man, mannen för mig. Vi träffades, gick på dejter, smsade ofta och allt var bra. En dag kläckte han ur sig att han hade familj, men relationen mellan honom och hans sambo var isig och dålig. I mellandagarna den julen skulle han tala om för henne att han ville separera. Sedan hörde jag inget mer. Vi träffades av en slump ett halvår senare, och allt gick som vanligt.

Tiden efter kunde jag få nåt sms ibland, men det blev mer och mer sällan. Nu i höstas smsade han mig, och vi småpratade nån timme. Han bjöd ut mig, men det har inte blivit av då jag inte hörde nåt mer efter det.

Här sitter jag nu, olycklig till max. Jag lever i en relation med en fantastiskt fin och underbar man som skulle gå igenom eld för mig, och jag älskar honom. Men den här gamla flamman ligger kvar och skvalpar i kölvattnet, jag blir inte fri känslorna för honom. Det har gått över 5 år sedan vi sågs sist, han har inte betet sig bra, men likförbannat tänker jag på honom och saknar honom 24/7. Detta går ut över min nuvarande relation, och mitt välmående överhuvudtaget. Jag har försökt få kontakt med honom, jag behöver träffa honom för att se om det är min fantasi som spelar mig ett spratt, eller om det faktiskt finns glöd mellan oss som jag målar upp det som i mitt huvud.

Om han inte svarar, om vi inte får ses, vad gör jag då? Jag kommer antagligen få i flera år till och tänka påhonom, sakna honom, fast jag nästan avskyr honom. Ååh, jag tror att jag älskar honom, de här känslorna har jag bara känt för en man, honom. Och de ger sig inte! Jävla man, visa att du är en man och börja bete dig som en vuxen karl för sjutton! Du förstör mig, jag vet inte vad jag ska göra på egen hand föratt bli kvitt dig!